Linn Holward

Life on the road


Mil efter mil. Efter mil. Genom västra Australiens ökenlandskap. Ted framför ratten och jag med kartan i högsta hugg, ett bra team. Bättre än förväntat faktiskt, vi höjer inte ens rösten till varandra längre!? Ha ha. Horisont åt alla håll, inga bilar som syns till på timmar. Så jävla häftig känsla. Och kanske en aning påfrestande, efter ett tag haha. Men mestadels häftigt.

Vi har fått stanna för Emus (strutsliknande fåglar), kossor, getter, kaniner, kängurus, lamm, ödlor, örnar, och för att inte snacka om ROADKILLS. Om folk räknar får när de ska sova ser jag nu döda kängurus med benen stela rakt upp i luften. Vi har kört förbi en mini tornado som kastade saker upp i luften och även en mindre skogsbrand.

Vi såg alltid till att komma fram dit vi planerat att sova för natten innan solnedgången, för att köra i Aus på kvällen är något alla varnar för pga alla djur. En kväll missbedömde vi körningen lite och mörkret kom medan vi var på vägarna. Kossorna tog över, de var överallt haha. En kalv sprang framför oss, vi kunde inte bli av med honom och vi fick köra 20 km/h. Nu förstår jag vad alla pratar om.


Från en kväll när vi satt inne i vår bil och såg solen gå ner i indiska oceanen.

Dessa road-trains. Just denna ser ut som en vanlig lastbil kanske, men de är alltså upp till TRETTIOSEX meter långa. Rätt så jävla läskigt vid omkörning.

En morgon promenad i den röda sanden, inga fotspår syntes till förutom mina egna, men därmot en hel del slingerspår. Hjälp. Såg dock inte till en enda levande orm, förutom den vi råkade köra over.

Det glamourösa livet! Inget rinnande vatten fanns till och att hälla vatten över varandra för att bli fräschare blev en vana de dagar vi var lång inne i outbacken utan hav i närheten.


En solnedgång mitt ute i ingenstans. Det blev verkligen kolsvart på kvällarna, inga städer, byar eller lampor i sikte. Alltså sjärnhimlen! Wow. Blev helt chockad första gången jag vaknade mitt i natten för att på toa. Eller ja, haha. Inte toa precis. Anyways... SÅ JÄVLA bra resa. Om vi är nöjda? JA! Om vi är tillfredsställda? Nää, såklart inte. Alltså ju mer man ser av detta fantastiska land, desto mer vill man se. But that's it for this time!

Just nu är vi påväg till flygplatsen och sedan storstan och Melbourne! Man måste älska kontraster. Vi blev bjudna på middag, öl och sovplats igår hos våra vänner Luc och Nikki för att vi hjälp dem lite med deras företag tidigare i veckan, och igår när vi kom och gick med vår packning stannae en random gubbe och körde oss till stationen. Snälla Aussies finns det gott om! Tack Western Australia för denna gång.