Linn Holward

Love is everything


Alltså, livet detta år. Det är inte ens en gnutta av vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig att det skulle bli. Misär på alla sätt och vis. En kamp. Det vet ni. Det är som ni också vet anledningen till att det ekat tomt här. MEN DET FINNS EN SAK som jag vill berätta om. Något helt jävla fantastiskt. Som kom som en blixt från himlen och sken upp när det var som mörkast.

I slutet av mars gav jag upp livet som stadsbo eftersom jag varken kunde gå i trappor eller stå ut bland de fyra väggarna i vår etta. Har sedan dess vart ute hos mina underbara föräldrar istället där jag kunde känna mig mer som mig själv och låta kroppen läka utan att bli galen på köpet. Till slut var det nästan som om Ted bodde med oss också eftersom han ständigt pendlade mellan mig och jobbet.

Det jag vill berätta om hännde en söndagseftermiddag i början av juli. Jag låg i min säng och hade ondare än någonsin. En riktig skit dag när man ifrågasätter hur fan livet kan vara så envist jävligt mot en. Det var bara jag hemma och Ted kom tillbaka efter en helg på Åland. Vi bestämmer oss för att gå ut. Han är en aning disträ (mer än vanligt haha) och jag ser att något upptar hans tankar. Plötsligt blir vi stående där, jag med skorna på, han utan. Nästan som förstenad står han där. Han talar om hur mycket han älskar mig. Han säger fina saker. Han är svettig. Jag förstår ingenting. Han frågar sedan "vill du gifta dig med mig?". Jag svarar JA såklart men förstår fan fortfarande ingenting fastän jag nu har en ring på mitt finger. Vi kramas, vi kysser varandra. Vi går ut. Jag gråter mig igenom vår lilla promenad när poletten trillat ner, haha. Den kontrasten. Att helt plötsligt gråta små glädjetårar. På vägen där jag gått varje dag i månaders tid och ibland gråtit av smärta för att benen knappt vill ta mig framåt. Jag kämpar fortfarande varje dag med min kropp men lyckoruset och pushen är och har vart grym. Varje gång jag tittar ner på vänster hand blir jag totalt jävla varm i hjärtat. På riktigt. Att det skulle kännas så galet fantastiskt att vara förlovad, vem hade kunnat ana? Vi älskar känslan.

Och Ted, jag älskar dig mer än någonsin.
För att du inte bara finns med mig när livet är grymt och jag är stark och allt är som det ska. Du finns också där när jag nått botten. När jag är som svagast. Vid min sida, varenda pissig och varenda bra dag. Du skrattar med mig och gråter med mig. Jag trodde inte att det var möjligt att vi kunde komma varandra närmre än vad vi redan gjort de här fem åren. Första året ihoptryckta i en 20 kvadrats studentlägenhet och nu senaste 1,5 år på resande fot och även TRE månader i en liten camper van i Australien, tillsammans dag & natt. Du är det bästa som hänt mig i livet. Jag längtar sjukt jävla mycket tills jag mår bättre igen. För en vacker dag inom en förhoppningsvis inte allt för avlägsen framtid ska JAG få gifta mig med DIG. Fan vad grymt. Jag skiter i om livet inte är perfekt, eller om saker och ting inte går som man tänkt sig. Så länge jag har dig att dela allt med mitt liv bäst ändå.




En lördag några veckor senare ringer det på ytterdörren och jag går dit för att öppna. Där utanför står Linnea. Hon är super vacker och fixad och har en vit klänning. För att käka middag med mig, tänker jag... "Kom och kolla, jag har köpt ny bil", säger hon då. "Men Gud har du!" skriker jag och kliver ut på gräsmattan där HELA GÄNGET står. Överraskningsfest! Vi kramas. De har med mat, dryck, ballonger och en sjukt fin present. Andra gången denna sommar jag förmodligen tappade hakan. Fan vad fint. Vi hade en sjukt bra kväll även fast jag fick dricka alkoholfri champagne och knapra värktabletter som vanligt och mestadels fick halvligga i en stol under kvällen. JAG ÄR SÅ JÄVLA TACKSAM över att vi ändå fick chansen att fira med er alla. Ni är guld.



På festen med ett gäng av alla grymma kvinnor i mitt liv!



Vi hörs snart igen, och jag lovar att det inte ska dröja ett halvår innan nästa gång. Och förlåt för att denna text innehåller överdrivet många svärord vilket jag upptäckte när jag läste igenom den. Men de får stå där.