Linn Holward

A little glimpse of sunshine



Februari månad, du har varit en ständig bergochdalbana. Började januari med ett högt jävla tempo. Träning och äntligen jobb på hundra procent. Väldigt väldigt roligt men sedan var det som att gå in i en vägg och värken i rygg och ben ökade med vad som kändes tusen procent. Blev också sängliggandes med en riktig dunderförkyldning förra veckan och har nu fått mig en tankeställare. Kanske sänka ribban lite. Pendlar hela tiden mellan den oerhörda tacksamheten över att jag blivit bättre och den sorgsna känslan av att livet knappast går att levas som förr. But I'm learning.

Jag har i varje fall haft en galet rolig festhelg (kan inte minnas när vi partat så mycket i ett svep senast). I fredags ölmässa med världens härligaste gäng och sedan en lång kväll och natt ute på stan här i Uppis. Igår tog jag med mig Ted, mamma och pappa till Stockholm. Julklapp från mig att se Ugglas monolog på Cirkus och bo på hotell. Det var sjukt uppskattat. Vet ej var min oerhörda kärlek till Uggla kommer ifrån. Men jag älskar ju specielllt allt han gjorde i början av sin karriär (när jag inte ens fanns) och det fick vi höra en del av plus en massa annat från hans liv. Har aldrig sett en monlog förr och jag är imponerad. Plus igenkänningsfaktorn när han berättade om livet som tonåring var hög. Gå och se den helt enkelt!



Vår i luften! Ännu mera öl, färja över till Djurgården som en riktig turist och avslutningsvis vegetarisk tre-rätters på Mosebacke Etablissement på Södra teatern. Verkligen hur gott som helst. 



För varje mil som tåget rullade idag när vi åkte hemåt växten mängden snö utanför fönstret och alla fyra suckade vi och konstaterade att det fanimej räcker nu. Med grått slask alltså. Nu ska jag sträcka ut min värkande kropp och varva ner på yogamattan. Tack livet för en bra helg, en glimt av solsken och hopp. Nu räknar vi ner till Berlin. Om elva dagar ska vi på weekend. Längtar massor.