Linn Holward

A new year


Sista bilderna från år 2016. Helvetes-året som jag är så glad att äntligen få lägga bakom mig. Kan inte förstå att hela januari även passerat. Så många gånger som jag skrev inlägg här förra året, som bara blev utkast som aldrig publicerades. Jag ville så gärna skriva av mig, vilket jag också gjorde, men att skriva här... det gick liksom inte. Trots att jag haft denna blogg i minst tio år och vill kunna se tillbaka på det jag är med om, så fungerade det inte. Ingenting gick att förklara när jag var mitt i det. Att vara sjukskriven i ÅTTA månader och ligga hemma och stirra i ett tak och inte veta något om framtiden gör något med en. Det hela var vidrigt, jag kämpar fortfarande med min kropp och med smärta, men skillanden är att jag nu befinner mig på andra sidan. Jag kan se tillbaka på allt det hemska och känna tacksamhet över vad jag faktiskt kan göra idag. Om det är något positivt som kommer av att ligga som en grönsak och vara orörlig sådär länge så är det en ödmjukhet som jag inte hade innan. Och kanske också ett lugn. Vad som betyder mest för en i livet blir ganska tydligt.

Nyårsafton firade vi här i Uppsala hos David och Linnea i deras nya hem. För första gången en mindre parmiddag istället för brakfest, men det var riktigt trevligt ändå. Pauline och Mitch var med också som vi hade turen att få hänga med massor under jul och nyår när de var på besök från Australien.



Till skillnad mot förra året rusar nu livet på i rekordfart igen. Vi bor fortfarande kvar i Uppsala. Jag jobbar på en skola nu, i en klass med 28 stycken härliga 6-7 åringar. Har precis börjat jobba heltid efter den långa vägen tillbaka från sjukskrivningen. Längtar som fasen efter våren (som jag fick se inifrån ett fönster förra året) och längtar också galet mycket efter att snart få åka på en liten resa. Den första på över ett år. 


Är mer redo än någonsin för ett nytt år! Ett år då jag kan leva igen och inte se livet i slow motion från sidan av. Och ännu ett år med honom. Mannen i mitt liv!

Puss och hej
#1 - Moa

Åh blir tårögd, ännu en gång av dina inlägg! Sättet du skriver på är så vackert, och man känner riktigt tacksamhet för det man ofta tar gör givet.